Enligt det förhållningssättet arbetar Ängbybarnens Förskolor i Norra Ängby utanför Stockholm. De beslutade 2004 för att börja jobba strukturerat med empatisk kommunikation som grund för att ge barnen rätt förutsättningar.

– Anledningen är att vi ser att barnen behöver träna sig i bland annat samarbete och rusta sig för att hantera motgångar. Vi vuxna och förskolan behöver ta ansvar för det, förklarar Annika Sparrdal Mantilla, förskolechef för Ängbybarnens förskolor.

Empatisk kommunikation är inspirerat av Nonviolent Communication (NVC).

Empatisk kommunikation är inspirerat av Nonviolent Communication (NVC) som utvecklats av Dr Marshall B. Rosenberg.  Kommunikationen ska bidra till ömsesidighet, respekt och vilja till samarbete i stället för missförstånd och konfrontation. Ängbybarnens förskolor jobbar systematiskt med att bygga upp en kultur där NVC värderingar blir omsatta i praktiken.

– Vi vuxna är förebilder för hur vi bemöter varandra och NVC är ett verktyg för kommunikation för att stödja barnen – och även oss vuxna – att i praktiken bygga hållbara relationer, konstaterar hon.  

Under åren har Ängbybarnens förskolor valt olika sätt att utbilda personalen inom NVC. De har deltagit i olika forskningsprojekt, även internationella, samt delat med sig av sina erfarenheter under Almedalsveckan. Det har resulterat i flera studiebesök från utlandet och nya samarbeten. De bjuder även in föräldrarna att delta i workshops om empatisk kommunikation.

 

Lyssnandets svåra konst

 

Enligt Annika Sparrdal Mantilla är en av de viktigaste delarna i empatisk kommunikation, och en av de svåraste, att kunna lyssna förbehållslöst.

Ska man kunna mötas i en respektfull dialog behöver man lyssna på riktigt.

– Ska man kunna mötas i en respektfull dialog behöver man lyssna på riktigt, som i att vara beredd att byta åsikt. Ofta går man in i en diskussion med syftet att övertyga den andra om att man har rätt, och då blir det lätt två parallella monologer istället för en gemensam dialog.

På Ängbybarnens förskolor tränar de ständigt på att lyssna på varandra, såväl barn som vuxna. De utgår från att barn vill samarbeta och bidra till det som blir bra, om de bara vet hur.

 

Visa tydliga gränser - Prioritera kontakt före undervisning

 

En viktig del i empatisk kommunikation är att hitta alternativ till att bedöma och skuldbelägga.

– När ett barn säger eller gör någonting vi inte kan acceptera vill vi bemöta dem på ett sätt som visar andra vägar. När barnet säger ”Nej, jag vill inte” faller vi vuxna lätt in i att övertyga, muta, eller till och med att hota för att få barnet att göra det vi önskar. Alla ”måsten” och ”skall” kommer automatiskt – för så har vi själva oftast blivit uppfostrade, förklarar hon.

Enligt henne behöver vi vuxna både ha modet att säga ”stopp” och samtidigt visa förståelse och bekräfta barnets försök till att hitta en lösning utifrån sina behov och erfarenheter.

Det är viktigt att uppmärksamma barnets upplevelser

– Det är viktigt att uppmärksamma barnets upplevelser oavsett bakomliggande känsla och visa att vi ser och uppfattar vad de gör, och varför. Genom att skapa kontakt innan vi kommer med råd eller undervisning bidrar vi till respekt för läroprocessen och en ökad självkännedom och förmåga att hitta egna lösningar.

 

Resultatet bli en lugnare förskolemiljö

 

Under de över tio år som de praktiserat empatisk kommunikation har de märkt en tydlig förändring.

– Tidigare var ljudnivån ofta hög för alla trodde att den som skrek högst blev hörd. Nu har barnen fått en trygghet i att de blir lyssnade på när de har något att säga, och då behöver de inte skrika för att höras. Så vi har idag en mycket lugnare och tystare förskolemiljö, avslutar Annika Sparrdal Mantilla.