– Min barndom var helt annorlunda jämfört med en typisk svensk ungdom, säger Nabi Sheikhzadeh, ambassadör för Knas Hemma.

När Nabi Sheikhzadeh var 15 år kom han till Sverige. Ursprungligen är han från Afghanistan, men familjen flyttade till Iran.

Vi bodde utanför Ghazni. Det var och är fortfarande oroligt och är ett av de farligaste ställen i Afghanistan, säger Nabi Sheikhzadeh.

I Iran dog hans pappa av sjukdom och mamman valde att skicka iväg Nabi Sheikhzadeh ensam till Sverige. Därifrån tog han sig hit som ensamkommande flyktingbarn.

Blev knas för mig

Idag är Nabi Sheikhzadeh 18 år gammal och studerar samhällsvetenskaplig linje med inriktning beteendevetenskap. Både hans mamma och brorsdotter har fått uppehållstillstånd i Sverige. Men i väntan på mamman blev Nabi Sheikhzadeh placerad i ett familjehem, något som tidigare kallades fosterhem. Det var inte alltid så lätt.

Jag hade en stuga där jag fick bo och klara mig helt ensam

I början var det ganska svårt. För det var ett villahus och jag hade en stuga där jag fick bo och klara mig helt ensam. Men det var kul att ha ett ställe där ingen annan befinner sig, säger Nabi Sheikhzadeh.

En pappa tog hand om och hade ansvar för Nabi Sheikhzadeh och tre andra flyktingkillar.

– Vi hade alltid bra kontakt. Jag fick det mesta, tips på saker att göra, information och hjälp, säger Nabi Sheikhzadeh.

Men han fick också kämpa, framförallt med skolan.

– Det var ganska tråkigt i skolan. Jag kände ingen och kunde inte språket. De svenska klasskompisarna var inte så vana vid engelska så det var svårt för mig att börja prata med dem. 8:an blev knas för mig. Jag gick inte i skolan, jag var bara hemma, säger Nabi Sheikhzadeh.

Bodde hos anhöriga

19-åriga Masarra Rahim är också uppvuxen i familjehem och flydde från Irak tillsammans med sin 14-åriga bror när hon var 12 år gammal.

– Vi åkte för att vi var de äldsta. Det var så jobbigt och svårt där. Min pappa var hotad och min mamma ville att vi skulle ha en bättre framtid, säger Masarra Rahim.

Det var så jobbigt och svårt där

Men när hon, tillsammans med sin bror, kom till Sverige kände de redan några vänner till familjen i Irak.

– Vi bodde hos de vi kände i ungefär två år. Men under dessa år flyttade vi jättemycket. Vår socialsekreterare bestämde att vi skulle flytta från dem för det var deras problem. Till slut hittade vi en familj där vi bodde i fyra år, säger Masarra Rahim.

Fick hjälp med skolan

Men att bo tillsammans med sin storebror är inte alltid enkelt. Och bråken var många.

– Jag trivdes inte riktigt där. Det var ingen som lyssnade på vad jag ville. Egentligen var det små saker så blev det större ibland. Exempelvis bodde vi på landet och det var jättelångt från bussen. Så ville jag ha skjuts, men fick det bara ibland. De sa att jag var lat, säger Masarra Rahim.

Men allt var inte dåligt.

– Till exempel fick jag hjälp med skolarbeten eftersom båda var lärare. De var inte dåliga eller elaka mot oss, men de lyssnade inte på mig, säger Masarra Rahim.

Kulturella utmaningar

Både Masarra Rahim och Nabi Sheikhzadeh hade en del problem med kulturen i Sverige. För Masarra Rahims del handlade det mycket om att vara kvar i den irakiska kulturen. Men att bo i ett familjehem med svenskar var den fördel.

Jag vet fortfarande vet inte riktigt hur jag ska bete mig var, när och hur

– När vi bodde på familjehemmet var vi hela tiden med den familjen och i skolan med svenska kompisar. Då tog det inte så lång tid att komma in i den svenska kulturen, säger Masarra Rahim.

Och för Nabi Sheikhzadeh är just den typiska svenska familjen och relationer mellan vänner något som fortfarande är svårt att förstå sig på.

– Jag kommer från ett land där vi bor hela familjen tillsammans även när barnen gifter sig. Det blir en stor skillnad mellan hur ska jag bete mig med mina svenska kompisar och familjerna man får träffa. Jag vet fortfarande vet inte riktigt hur jag ska bete mig var, när och hur. Hur ska jag skoja med min bästa vän eller när jag kan köra grova skämt, säger Nabi Sheikhzadeh.

Jag har klarat det

Idag bor Masarra Rahim i ett annat familjehem och trivs väldigt bra. Nu läser hon naturvetenskaplig linje på gymnasiet. Dessutom jobbar hon extra på ett äldreboende.

Det finns många saker som jag vill ska bli bättre

– Det var inte så många som sa ”Jo du klarar det!” utan bara ”Det är svårt, bara så du vet.”. Jag har klarat det. Det var därför jag valde natur också för att det är så mycket man kan bli, säger Masarra Rahim.

Idag är Masarra Rahim och Nabi Sheikhzadeh ambassadörer för organisationen Knas Hemma. De arbetar för att familjehemmen ska bli fler och bättre.

– Det finns många saker som jag vill ska bli bättre. Först och främst det ska vara riktigt bra kommunikation mellan familjen och barnet för att barnet ska känna friheten att uttrycka det hon eller han vill, säger Nabi Sheikhzadeh.