Ändå är det många barn som tror att det är normaltillståndet. En som upplevt det är Manuela Fredriksson. Hon levde sina första tio år i Colombia, i en miljö präglad av våld, alkohol och vapen.

– Jag var väldigt isolerad som barn, satt bakom gallerförsedda fönster och hörde de andra barnen leka där utanför. Men där jag växte upp var risken för kidnappning stor, så jag fick aldrig gå ut, berättar hon.

 

En traumatisk start i livet

Hon minns sin barndom med både fasa och ilska, och när hon nu själv har barn så är det en sak hon fortfarande inte kan förstå.

– Hur kan vuxna människor så lätt låta de egna behoven vara så mycket viktigare än barnens behov av en trygg uppväxt. Jag levde kanske under extrema förhållanden, men så många barn både här i Sverige och på andra håll tvingas varje dag utsättas för de vuxnas nycker. Jag tycker det är helt ofattbart.

 

Att leva med en ständig fruktan

Men värst under barndomen var att leva med den ständiga ångesten av att inte veta om och när mamman skulle bli slagen igen, om hon skulle överleva natten och om de hals över huvud skulle vara tvungna att fly till grannen mitt i natten för att undvika våldet.

– Att inte kunna ha hemmet som sin trygga zon är förödande. Vi levde under goda ekonomiska förhållanden, så det var inte problemet. Men pengar kan inte skapa trygghet, det är det bara kärlek och respekt för andra människor som kan göra.

 

Ledsen kvinna. Foto: Unsplash

Trots goda ekonomiska förutsättningar var Manuela Fredriksson tvungen att växa upp i mardrömslika förhållanden under sina första år i livet. Foto: Unsplash

 

Desperata tankar och skuld

Idag kan den miljö hon växte upp i kännas overklig, men där och då var den helt naturlig då hon inte kände till något annat. Ångesten för mamman ledde också till desperata tankar.

– Eftersom min mamma blev så brutalt misshandlad så kunde jag fundera på om jag själv kunde hitta på ett sätt att smärtfritt döda mamma, så inte pappas tuffa misshandel till slut skulle döda henne. Visst är det märkligt att ett barn kan tänka så? Men jag ville så desperat att mamma skulle slippa all den smärta som misshandeln ledde till att den lösningen ibland kunde kännas som enda utvägen.

Precis som många andra barn i samma situation så tog hon också på sig skulden för att föräldrarna bråkade.

– Mamma ville försöka få bort mig från den destruktiva miljön vi bodde i, men pappa ville inte att vi skulle flytta iväg, och det var upprinnelsen till många bråk.

 

Skuldkänslan lever kvar

Att känna skuld för föräldrarnas osämja leder ofta till en känsla av att man är värdelös och bara ställer till problem för andra, en känsla som ofta följer med upp i vuxenlivet.

– När jag började träffa killar sökte jag mig till lite äldre män som behandlade mig illa.  Jag tyckte inte jag var värd vare sig trygghet, kärlek eller respekt utan sökte den typen av relation som jag vuxit upp med.

Till slut lyckades hon med hjälp av långvarig terapi bryta det destruktiva sättet att se på sig själv och lärde sig att knyta an till andra människor.

– En sådan sak klarar man inte själv, det måste man få hjälp med utifrån. Och enda vägen var att bryta med allt från mitt förflutna, vilket gör att jag idag kan känna mig rotlös. Men jag har hittat ett inre lugn som jag uppskattar otroligt mycket.

 

Hjälpande hand. Foto: Unsplash

Manuela Fredriksson menar på att det inte alltid går att ta sig igenom trauman på eget bevåg, utan ibland kan det behövas en hjälpande hand. Foto: Unsplash

 

Kärlek blev den slutgiltiga räddningen

En starkt bidragande orsak till att hon är där hon är idag är, förutom all terapihjälp, att hon funnit en partner som älskar henne helt utan motkrav.

– Att få känna sig älskad för den man är, utan att behöva prestera något tillbaka är något alla borde få uppleva. Visst återfaller jag ibland till att ta på mig skulden för allt som går fel och känna mig värdelös, men då är min partner helt fantastisk på att få mig på rätt köl igen.

Och alla hennes upplevelser har även givit henne en stor trygghet som mamma.

– Jag oroar mig inte så mycket som många andra över det jag själv upplever som småsaker. Att barnen exempelvis ser på Netflix klockan tio på kvällen tycker jag inte är något stort problem, det kan ingen bli mördad av, avslutar hon med ett leende.

 

Fotnot

Förtydligande: Manuela Fredrikson, tidigare Escobar, har ingen anknytning till den Colombianska gangstern Pablo Escobar.