I högstadiet blev festerna mer regelbundna och jag började få mina första fyllor. Det tog inte lång tid innan jag och mina kompisar märkte att jag reagerade annorlunda än vad de gjorde. När de började bli för fulla slutade de dricka medan jag fortsatte. Jag vill bara ha mer och mer, det fanns inget stopp.

"Så fort första glaset för uppdrucket vill jag hälla i mig mer"

När jag var 15 år började vi tillsammans sätta upp regler för mitt drickande. Jag skulle bara dricka mellanöl, dricka varannan vatten eller bara dricka lika mycket som mina bästa kompis drack eftersom hon aldrig blev för full. Men jag höll det aldrig. Så fort första glaset var uppdrucket ville jag hälla i mig mer.

 

Vad var det för fel på mig?

Jag började få minnesluckor och göra saker som jag skämdes över dagen efter. Jag undrade vad det var för fel på mig. Varför blev jag alltid fullast på festen och gjorde bort mig? Jag bytte skola på grund av vad som hände på en fest i sjuan och började mer och mer skämmas över mitt betende som full. Inför varje festkväll lovade jag mig själv, mina vänner och min mamma att inte blir för full men det slutade med att jag gjorde oss alla besvikna för jag kunde inte kontrollera det. Det var som om något annat bara tog tag i min kropp, styrde mina tankar och gjorde att jag drack mer och mer. Det kändes som om jag inte hade något val.

"Samtalen förändrade inget och medicinen Campral som jag fick märke jag inte ens av"

När jag var 18 år sökte jag hjälp för första gången. På Ungdomsmottagningens avdelning för alkohol och droger pratade jag med alkoholterapehter om mitt drickade. De försökte med alla medel få mig att dricka “normalt” men inget fungerade. Samtalen förändrade inget och medicinen Campral som jag fick märke jag inte ens av. Jag var ett hopplöst fall, trodde jag.

 

Josefin Dahlberg. Foto: Privat

"Det var ju bara gubbar på parkbänken som kunde ha riktiga problem med spriten". Så resonerade den yngre Josefin Dahlberg, innan hon tillslut förstod att alkolism kan drabba vem som helst - oavsett kön, ålder eller andra yttre faktorer. Foto: Privat

 

Det kan drabba vem som helst

Men så var det inte. När jag var 20 år, efter några år av festade, ångest, sjukhusbesök, självmordstankar och att antal försök till en nystart både i Stockholm och utomlands, fick jag hjälp att bli helt nykter. Det var genom att träffa andra unga personer som lyckats sluta dricka som jag förstod att man kan ha alkoholproblem i ung ålder, vilket jag inte trodde var möjligt. Jag trodde bara det var gubbar på parkbänken, eller sånna som min pappa, som kunde ha riktiga problem med spriten.

När jag förstod att det kan drabba vem som helst oavsett ålder, kön eller klass förstod jag att jag hade rätt att söka hjälp och få den hjälp jag behövde. Vilket var att bli nykter.

 

En livsförändring som ledde till drömlivet

I dag har jag inte druckit på åtta år och jag är tacksam varje dag över att mitt 20-åriga jag lyckades göra denna svåra livsförändring. Tack vare det har det förändrat mitt liv. Det har gjort att jag under dessa år har kunnat ta tag i mitt mående, genomgå en stor personlig utvecklingsresa och lägga min energi på att uppfylla mina drömmar. För i dag lever jag faktiskt mitt drömliv, något jag trodde var totalt omöjligt när jag var i min mörkade period för nu åtta år sen.

"Att bli nykter är det bästa och viktigaste jag någonsin gjort"

Att bli nykter är det bästa och viktigaste jag någonsin gjort och jag vet att det är grunden till allt jag har idag. Därför är det viktigt för mig att varje dag jobba med mig själv och påminna mig om varför jag är nykter för att bibehålla min nykterhet och fortsätta leva det liv jag lever idag, som jag älskar.