Ida Högström växte upp med en mamma som är bipolär och alkoholist, och utan en närvarande pappa. Hela barndomen präglades av att Ida anpassade sig efter mamman. Vissa perioder var bra, sedan följde perioder av hypomani där mamman var endera glad och rolig för att sedan slå över till sarkastisk och spydig. Drickandet eskalerade, och mamman blev mer hatisk och elak. Ida låste in sig och känslor av hat bubblade inom henne. Hypomanin övergick i depression och då var mamman liten och skör. Ida fick dåligt samvete och ville hjälpa och ta hand om henne. 

Duktig flicka och ett tyst spel

Det var ett tyst spel som pågick, säger Ida och lägger till att hon blev skicklig på att ljuga.

Inombords fanns rädslan för att alla hemligheter skulle blottas.

Hon lärde sig även att läsa av olika situationer och en lögn födde nästa som födde nästa. Det blev en del av hennes personlighet. I och med det stängde hon av sig själv och kände skam för sin egen person. Det blev en enda ond spiral där Ida i alla delar av sitt liv drogs till personer med dysfunktioner. På det sättet riktades blickarna ifrån henne själv och mot andra – inombords fanns rädslan för att alla hemligheter skulle blottas.

Besatthet och prestation

”Jag byggde hela egenvärdet på prestation och bekräftelse utifrån. Jag var högpresterande och extremt kontrollerande, i jobb såväl som privatliv. Samtidigt blev jag bitter och konstant besviken på andra människor som inte levde upp till mina förväntningar”, säger Ida Högström. Ida var aldrig fri från sin mamma eftersom hon bara hade Ida. Så småningom kom brytpunkten, när Ida själv fick diagnosen bipolärsjukdom och inte längre orkade vara mamma åt sin egen mamma.

Krasch, uppbrott och terapi

När Ida bröt med sin mamma, kraschade hon själv. Det var år av sorg som inte hade fått utrymme och hon beslutade sig för att gå i terapi. I terapin började hon förstå uppväxten och kunde se hur sammanhangen hängde ihop. Hon förstod att det var synd om henne och i och med det tog hon på sig offerkoftan. Hon la över ansvaret för sitt mående i händerna på andra, som bar skulden för hennes lidande. En vän till Ida sa att hon var medberoende och att hon borde uppsöka ett 12 stegsmöte för personer med medberoendeproblematik.

Vända det negativa till något positivt

När Ida kom till sitt första 12 stegsmöte möttes hon av positiva människor som delade med sig av sina erfarenheter.

När Ida kom till sitt första 12 stegsmöte möttes hon av positiva människor som delade med sig av sina erfarenheter. Hon tyckte det var svårt att ta in och var både synisk och dömande. Efterhand som hon började arbeta med de 12 stegen började hon titta på sig själv och sitt beteende. Hon var inte ensam med att förändra omgivningen för att själv kunna må bättre. Hon insåg att hon inte kunde förändra andra men att hon kunde förändra sig själv. Ilskan mot mamma och människor omkring henne hade till stor del berott på att hon inte hade accepterat att andra är som de är, hon hade inte dragit gränser, varit ärlig eller bett om det hon behövt. När Ida slutligen vågade släppa kontrollen och leva i nuet, med vetskapen att positiva saker kan hända av sig själv så uppstod också en inre frid.

Lev och låt leva 

Mår jag dåligt, behöver jag hjälp, ska jag ta den hjälpen.

Ida Högström inser idag att hon inte vet vad som är bäst för andra utan försöker leva sitt eget liv - hon inspirerar därmed istället för att kritisera. Ida ger idag vidare och hjälper andra genom medberoendepodden, en plattform för medvetenhet och hopp. Framförallt vill hon öka acceptansen, bryta skammen och öka medvetenheten kring medberoende. Istället för att vakna med katastroftankar och oro, vaknar hon idag med nyfikenhet och livslust. Hennes stora driv är att inspirera andra till att förändra sina liv till det bättre. Idas mantra lyder: ”Mår jag dåligt, behöver jag hjälp, ska jag ta den hjälpen.”