– Vi hade nästan bara jazzmusik hemma men när mamma förstod att jag var intresserad av en annan sorts musik köpte hon skivor med Bob Dylan, Judas Priest och AC/DC till mig som inspiration, berättar Andreas.

Ovanligt snabbt förlopp

I början var symptomen väldigt diffusa. Marie hade fått en hjärnblödning 10 år tidigare och familjen kopplade mycket av de första tecknen på Alzheimer till depression på grund av den.

Hon var konstant låg och arg

– Hon var konstant låg och arg, men när hon började glömma saker också försökte pappa få henne att uppsöka en läkare. Hon blev till en början både arg och kränkt men till slut lyssnade hon och jag och min bror följde med henne till Karolinska Sjukhuset i Huddinge. En måndag i november 2005 kom resultaten och mamma diagnostiserades med lätt Alzheimers men bara fyra dagar senare fick hon en ny hjärnblödning som påskyndade förloppet. På två månader förändrades diagnosen till grav demens, berättar Andreas.

Skönt att slippa vårda i hemmet

Andreas mamma flyttade ganska omgående in på ett vårdhem i Stockholm och något år senare fick hon flytta till ett i sin hemstad Järvsö. Fördelen var att flera av Maries gamla vänner kunde hälsa på oftare, bland andra Barbro ”Lill-Babs” Svensson. Barbro och Marie var gamla barndomsvänner som dessutom turnerat tillsammans under många år.

– Idag kan jag tycka att det var skönt för min pappa att han inte behövde sköta den tunga hemvården själv. Den fick mamma av proffs med stora hjärtan istället och pappa kunde fokusera på fina besök som var både många och långa. Alzheimers är ju verkligen en krävande och tung sjukdom för de anhöriga, fortsätter Andreas.

Nytt karriärval 

Under den mest turbulenta tiden hörde Christer Björkman av sig och undrade om Andreas ville delta i Melodifestivalen 2006. Det hade hittills varit ett helt främmande sammanhang för honom men mitt i allt så väcktes en längtan att tacka ja istället för nej. Vid den tiden kunde Marie fortfarande uppfatta vad som pågick i omvärlden och Andreas ville gärna ge henne ett positivt minne. 

Det är klart att jag tänker på vad jag och mina barn kanske bär på

– Jag har inte ångrat mej en sekund! Det blev en tillflyktsort och en ventil att få jobba mycket. Vägvalet, som även innebar att jobba mer på hemmaplan i Sverige passade dessutom min egen familjesituation. Det var ett bra beslut som togs tack vare sjukdomen kan man säga, säger Andreas och skrattar lite.

Vill stötta forskningen

Andreas säger att omställningen de första åren var jobbigast, sedan vänjer man sig och livet går vidare på något sätt. I april förra året var mamma Maries kamp mot sjukdomen över. Efter tio långa år somnade hon fridfullt in. Andreas har under tiden fått två barn med sin fru Lisa och etablerat sig som en folkkär artist i Sverige. Idag vill han hjälpa andra och stötta forskningen i kampen mot Alzheimer.

– Sjukdomen är ärftlig och i min mammas familj har fyra av sex i syskonskaran gått samma öde till mötes. Det är klart att jag tänker på vad jag och mina barn kanske bär på. Vi pratar mycket om det i familjen men man kan inte gå runt och vara rädd hela tiden. Jag vill bidra och hjälpa till genom att få fram pengar till forskningen. Allmänheten måste bli mer medveten om att det är en stor sjukdom, idag lider 160 000 människor av någon demenssjukdom, säger Andreas.