Hans Dahlin, vd för Pharmacolog är mycket bekymrad och engagerad i frågan.

– Idag finns ingen tid för reflektion. Och med stressade kliniker ökar risken att misstag begås. Bara i Danmark avled tre cancerpatienter på grund av felaktiga beredningsbeskrivningar. Vem tar ansvar för att det sker en förändring? Politikerna? Landstingen? Eller patienterna själva?

 Hans skakar skeptiskt på huvudet.

För stor respekt för experterHans

– Det är en allmän åsikt i Sverige att specialistvården är säker. Tron på experter som ofelbara - är stark. Säkerhetsaspekten är undermålig inom specialistsjukvården. Ifrågasättandet saknas.

Hans menar att Socialstyrelsen inte ens nämner problemet i sina rapporter, vilket vore önskvärt.

Mycket har hänt sedan landstingen tog över efter staten som ansvariga för specialistsjukvården. Förut fanns en central syn för hur sjukvård skulle bedrivas. Eftersom det idag är landstingsstyrt utvecklas en attityd att alla landsting skall vara bäst på allt -  vilket är en ekonomisk omöjlighet.

– Förr fanns tid för engagerade kliniker att agera tillsammans. Besparingar slår direkt mot personalen som inte har tid. Det påverkar tillgängligheten för specialistvårdens personal. Ny teknik innebär att ny kunskap måste adderas och drar man då in på resurser i form av lägre personaltäthet så riskerar patientsäkerheten att drabbas.

Strategiskt tankesätt saknas

Man tar inte längre vara på den expertkunskap som finns inom svensk industri. Tidigare samarbetade forskare och kliniker för bättre produktutveckling.

– Exempelvis är kvaliteten på vården som ges extremt hög inom t.ex. strålbehandling, men ingen intresserar sig för att kolla kvaliteten vid behandling med intravenösa läkemedel. I exempelvis Frankrike räcker det inte med att säga att en lösning är korrekt beredd eller att man följer reglerna. Den naturliga följdfrågan blir- kan ni garantera detta? Där tas man emot med öppna armar – det finns ett samarbete mellan industri och större sjukhus kring att ta fram de bästa lösningarna.

Vad händer då misstag begås eller vid ett sabotage?

– Myndigheterna stoppar huvudet i sanden. Ökningen av läkemedel ökar trycket i en stressig miljö och öppnar för fel. Kanske måste man automatisera i högre utsträckning? Hur ser generikahanteringen ut? Vi kanske behöver ha högre krav på hantering av intravenösa läkemedel? Transportkedjan av läkemedel måste kunna garanteras. Vad händer när vi blir utsatta för sabotage? Myndigheter och politiker behöver agera.

– Det räcker inte att tillsätta en utredning. En dialog behövs mellan industrin, experter och politiker. Framför allt behöver socialministern engagera sig. Det finns alltför många dolda felaktiga behandlingar som inte upptäcks. Exempelvis underdoseringar - som inte ger avsedd behandlingseffekt.

Vårdanställd personal behöver få tid att engagera sig, och det får man genom en större personaltäthet. Det får inte bli avhängigt geografi, ekonomi eller socioekonomisk status beroende på vilken kvalitet på specialistvården man får.