Det var en kväll som Mats märkte att hans arm inte längre lydde. Som envis bonde så brydde han sig inte mycket om detta utan fortsatte arbeta på som vanligt. Stroke var något som han överhuvudtaget inte tänkte på. Han var ju fullt frisk och trodde inte att det var något som kunde drabba någon i hans ålder.

När han skulle ta sig ur sängen följande dag så lydde inte kroppen utan Mats föll och blev liggande på golvet. Nu blev det ambulans snabbt in till Lindesbergs lasarett, där man konstaterade att Mats drabbats av en stroke. Eftersom Mats inte kom in till sjukhuset tidigare så var skadan redan ett faktum och man kunde inte lösa upp proppen i hjärnan.

Efter någon vecka förflyttades Mats till Universitetssjukhuset i Örebro. På strokeavdelningen påbörjade han sin rehabilitering med en gång, efter två veckor kunde Mats sitta i rullstol. Jag fick ett fantastiskt stöd av läkare och vårdpersonal berättar Mats.

– Mentalt så brottades jag med många frågor om hur min framtid skulle se ut. Jag var på väg in i en depression; Är livet slut nu? Kommer jag att vara ett paket resten av livet? Vad ska hända med släktgården och lantbruket? Kommer min fru att orka med mig? Ja frågorna var många, men familj, vänner och personalen på kliniken stöttade och uppmuntrade Mats att kämpa vidare.

Som lantbrukare är man van att klara sig själv. -Jag har aldrig tidigare behövt vara beroende av någon annan. Det är mitt beroende av andra jag har svårast att acceptera. Det är vägen till oberoende som driver mig att fortsätta kämpa och det är därför jag sökte fortsatt rehabilitering.

På Mälargården Rehab centrum i Sigtuna fick han 4 veckors rehabilitering som bekostades av Örebro län. Genom den intensiva träningen på Mälargården gjorde Mats ytterligare stora framsteg. Fem träningspass om dagen med bland annat gruppträning, sjukgymnast, arbetsterapeut innebar bland annat att han kunde lämna sin rullstol och förflytta sig med hjälp av krycka. Ett av målen med rehabiliteringen på Mälargården, var att kunna fortsätta jaga som är det stora intresset sedan barnsben.

Sedan dess har Mats återvänt en gång om året, till Mälargården för fortsatt intensiv träning och rehabilitering.

Tyvärr så har han inte fått sina två senaste rehabiliteringar finansierade av skattemedel. Mats har bekostat sin fortsatta rehabilitering själv. -Jag ser kostnaden för rehabiliteringen, som en investering i mig själv säger Mats.

– Jag har kommit en bra bit på väg. Mitt lantbruk är utarrenderat. Jag kan vara ute i naturen och jaga. Jag kan köra bil och fyrhjuling. Visserligen kan jag behöva hjälp med vissa saker, men jag vet att det lönar sig att träna. Jag lär mig hela tiden nya saker fast det nu gått flera år sedan jag drabbades av min stroke.