Mannen är i 70-årsåldern och har diabetes typ 2 sedan cirka 10 år. Han fick hjärtinfarkt för några år sedan, han är med andra ord kärlsjuk. Såret är djupt och illaluktande, det är nästan ett år gammalt och är på fotsårsmottagningen för första gången. Jag frågar lite kring hans HbA1c, blodsockerkontroll och behandling.

Han har dålig koll och vet inte riktigt vad jag menar med HbA1c är. Blodsockret kontrollerar han inte och han behandlas med Amaryl, en relativt billig, insulinfrisättande tablett som var vanlig för 15 – 20 år sedan.
 

Behandlingen har inte tagit

Hans senaste besök hos diabetessjuksköterskan på vårdcentralen var för nästan ett år sedan. Omläggning av förbandet har sköts av distriktssköterskan på samma vårdcentral, men nu har remiss skrivits till fotsårsmottagningen då läkaren behandlat såret med antibiotika, utan effekt. Patienten har inga behandlingsskor eller någon annan avlastning utan kommer i sina slitna, väl utgångna promenadskor.

 

Svensk diabetesvård idag

Detta är svensk diabetesvård idag. Patienter med fotsår har högsta prioritet enligt Socialstyrelsen Nationella riktlinjer för diabetesvård. De ska därför remitteras till multidiciplinärt fotteam snarast för behandling och tryckavlastning. Är man hjärt-kärlsjuk finns nyare läkemedel som är högt prioriterade enligt samma riktlinjer. I den gruppen ingår inte Amaryl som inte alls prioriteras för denna patientgrupp. Diabetes typ 2 med komplikationer är en komplicerad sjukdom och kräver ett aktivt omhändertagande med patientutbildning kring sjukdomen. Den kräver även täta besök, vilket också har hög prioritet enligt Nationella riktlinjer.

 

tabletter

Diabetesvård kan inte fungera om den primära lösningen är att alltid falla tillbaka på piller och inte att djupgående behandla patienten. Foto: Rawpixel

 

Diabetes ser olika ut

Efter mitt besök hos fotsårsteamet rusar jag vidare till mottagningen och i väntrummet sitter Erik som precis remitterats till oss. Han är nyinflyttad och kommer från ett annat sjukhus i samma region. Det är hans första besök hos mig idag. När han kommit in i undersökningsrummet skruvar han nervöst på sig. Jag försöker prata med honom om allt möjligt och till slut öppnar han sig.

"Vi hotar med att de blir av med sin utrustning"

Vi laddar ned hans Freestyle Libre (en sorts kontinuerlig glukosmätare) och tittar gemensamt på kurvorna. Jag låter honom berätta vad han ser. Vi pratar kring hans HbA1c-värde som ligger lite över hans målområde och jag ser att han inte använder sin Freestyle Libre särskilt ofta. När besöket är över bestämmer vi när vi skall ses nästa gång. I dörren vänder han sig om och säger: då tar du inte min Freestyle Libre idag?

Detta är också svensk diabetesvård idag. Patienter kommer till oss med skuldkänslor över att de inte gjort som vi sagt och vi hotar med att de blir av med sin utrustning om de inte gör som vi säger eller deras värde försämras.

 

Varför blir det så här?

I primärvården idag har andra sjukdomsgrupper än de kroniskt sjuka högre prioritet och diabetessjuksköterskor får inte göra det de är utbildade till. Tiden räcker sällan till. Man får vara nöjd om man hinner kalla patienterna en gång per år trots att studier visar ett tätare kontakter leder till förbättrade glukosvärde och på sikt färre komplikationer.

Primärvården lider också brist på allmänläkare och flera vårdcentraler drivs med enbart hyrläkare. Ekonomi och budget är också en ständig punkt på ledningens agenda. Nyare läkemedel och teknisk behandling kostar mer i ett kort perspektiv men lönar sig i längden.

 

Individualisera behandlingen

Jämlik diabetesvård är inte att alla ska få samma vård, utan att vi individualiserar behandlingen utifrån individen. På nationell nivå har det tagits fram utmärkta vårdprogram och behandlingsriktlinjer som baseras på evidens och beprövad erfarenhet. Det kan inte vara upp till varje region, landsting eller behandlande enhet att välja bort dessa på grund av ekonomin, då blir vården ännu mindre jämlik.

"Personcentrerad vård ska bygga på empati"

En personcentrerad vård ska bygga på empati, respekt, engagemang, kommunikation, delat beslutsfattande och målet är att patienten skall ha ett meningsfullt liv. Vi som brinner för diabetesvården och arbetar med dessa patienter måste stå upp gentemot våra beslutsfattare och stå på oss!