Det konstaterar professor Kaj Blennow, professor vid Göteborgs universitet.

– Vi vet idag otroligt mycket mer än för trettio år sedan, kunskap vi kan använda för att hitta botemedel mot denna stora och allvarliga folksjukdom, berättar han.

Genombrottet för forskningen kom 1985 då man identifierade de förändringar i hjärnan som hade samband med sjukdomen.

Det är i huvudsak två förändringar som orsakar Alzheimer. Dels så kallade plack som samlas utanför själv nervcellerna och stör kontakten mellan cellerna och dels ”tangles”, eller neurofibriller, som bildas inne i själva nervcellerna. Tillsammans får de nervcellerna att fungera allt sämre för att på sikt degenerera helt. Det är framför allt nervcellerna i hjärnbarken som drabbas, där bland annat minnet sitter.

Plack bildas av ett protein som heter beta-amyloid och som normalt finns i cellerna. Hos de som drabbas av sjukdomen veckas av någon anledning en typ av den proteinkedjan felaktigt vilket gör att den blir mer klistrigt och aggregeras, klumpar ihop sig, mellan nervcellerna.  

Läkemedel på vägKaj

Ett annat protein inuti cellerna är tau-proteinet som bland annat bygger upp stödjestrukturen inne i cellen. Vid sjukdomen ökar mängden av en variant av det proteinet som kallas fosforylerat tau, vilket gör att stödstrukturerna faller ihop och neurofibrillerna bildar nystan, tangles, vilket minskar cellens funktion.

– På läkemedelssidan har man lyckats ta fram ett antal mediciner som kan lindra symptomen, som kan bromsa upp dem. Men, ännu finns inget botemedel, förklarar Kaj Blennow.

Det finns dock lovande läkemedelskandidater. De som kommit längst angriper förekomsten av den typen av beta-amyloid som aggregerat. Det kan ske genom immunterapi, att använda antikroppar som tar sig in i hjärnan och angriper den skadliga typen av beta-amyloid så att plackmängden minskar. Ett annat sätt är att hindra produktionen av beta-amyloid, och därmed minska bildningen av plack. Man testar även antikroppar mot fosforylerat tau, men där har man inte kommit lika långt.

Diagnosmetoder

En annan viktig del i forskningen, inom vilken Kaj Blennow verkar, är att utveckla metoder för att tidigt kunna diagnosticera sjukdomen.

Han och hans kolleger har utvecklat en metod för att mäta beta-amyloid, som nyligen blivit internationell standard, samt metoder för hur mycket nervcellsskada som pågår och förekomst av neurofibriller.

– Denna typ av analyser kan även användas i forskningen av nya läkemedel då den kan följa effekten av olika behandlingar, förklarar Kaj Blennow.

En annan diagnosmetod är PET-metoden där en molekyl som binder till plack märkts med radioaktivitet och sedan mäter graden av radioaktivitet som strålar ut från de angripna områdena i hjärnan.

Nya forskningsprojekt

Forskning kostar mycket pengar, men via stöd från bland annat Alzheimerfonden är flera nya forskningsprojekt på gång. Ett är att utveckla en metod för att kunna mäta funktionen hos nervcellernas synapser, som sköter kontakten med andra nervceller, då de skadas tidigt i förloppet. Syftet är att mäta kopplingar mellan deras funktionsgrad och exempelvis olika symptom.

– Det är viktigt att kunna följa många mekanismer för att förstå förloppet och bedöma effekten av olika behandlingar.

I ett annat projekt undersöker de möjligheterna att kunna påvisa nervcellsskadan via ett blodprov, som lättare kunde användas t.ex. i primärvården för att få en första indikation på Alzheimer mycket tidigt i sjukdomsförloppet. Patienter med indikation skulle då kunna remitteras vidare till en specialistklinik för en mer utförlig undersökning och eventuell behandling.